Tag Operation

Från storlek 56-42

Vilken resa!
therese göterheim stl56 2007Oktober 2007 hade jag storlek 56 i kläder jag va STOR och det blev vändpunkten för mig  jag ville inte vara så stor längre för jag märkte att det påverkade mig negativt i allt jag gjorde.

Allt i från vardagsliv till att söka jobb, för vem vill ha en fet person som jobbar åt en om personen inte kan ta hand om sig själv hur ska man då kunna ta han om jobbet på ett bra sätt. Vet inte om arbetsgivarna tänkte så men det var dom tankarna jag hade när jag fick nej på nej, när jag sökte jobb. Jag va så besviken på min omgivning att dom inte sagt något åt mig eller det kanske dom hade men jag lyssnade nog inte på det örat. Den enda jag minns som sa något va min pappa som kommenterade mina matvanor, men han blev jag bara arg på och tyckte inte att hans approach va ok. Det är svårt att erkänna för sig själv att man är extremt överviktig och måste göra något åt det.

December 2007 gjorde jag en Gastric Bypass (Läs om:My Gastric Bypass Story). Då vägde jag 150kg och jag drömde om att kunna handla kläder i ”vanliga” butiker. Det kan jag nu, jag har tappat ca65kg (en människa lättare) en helt grym känsla!!

Idag var jag på Stinsen för att testa lite kläder eftersom jag rasat i vikt de senaste månaderna pga att jag bytt min kost till Paleo. Alla kläder jag har hemma är förstora, och jag som har  över 60 klänningar! Nu har jag bara 10 st som kan funka och som inte gör något att dom e stora Så jag måste köpa nytt! När jag började den nya Paleo resan hade jag storlek 46-48 idag när jag provade kläder ligger jag precis mitt emellan 42-44. Värsta ego boosten! 

Att ha gått ner i vikt har verkligen förändrat mitt liv. Dels sättet att se på mig själv, jag kommer nog alltid leva eller iaf väldigt lågtid leva med en skev kroppsuppfattning och känna mig tjock och fet. Men jag märker även att mottagandet från andra är på ett helt annat sätt nu, jag får inte längre de där nedvärderande blickarna när man är ute och äter eller är och handla mat.

Ja det är tyvärr sant det är så här när man är extremt överviktig, väldigt många människor i affärer, på arbetsplatser och på gatan är väldigt hemska mot oss som är tjocka & feta, det är ungefär som rasismen värderingarna finns där men ingen vill erkänna det…

Jag är ju samma Thérèse på insidan nu som då, jag är bara uppgraderad på ytan till Thérèse 2.0 lite finare lite bättre. På bilden nedan har jag tagit på mina byxor i storlek 56 som jag hade 2007, dom satt som ett par tights på mig då.   therese göterheim i ett par byxor i stl56 2013

För gammal vid 15-års ålder #blogg100

Lyssnat på del två av Kalibersprogram om Barn & Elitidrott och tänker tillbaka på hur det började för min son Zaccarias.

Zaccis_sportscamp_08

Zaccarias började träna Gymnastik när han va 3 år, vi började med gymnastik för han hade som alla 3åringar en enorm energi.  Det va vanlig grundläggande gymnastik med fokus på motorik, kroppsuppfattning & rytmik. 1 h / vecka. Något år senare började han på Furuviksbarnens Cirkusskola. 2h/vecka. Han älskade både gymnastiken och cirkusen och längtade till nästa träning, det gör han fortfarande men nu han vet inte om det kommer bli någon nästa gång…

Vid 5 års ålder så började han med Artistisk Gymnastik och tränade 3-4h i veckan. När han började i åk1 så tränade han 4 ggr i veckan totalt 9h / vecka. 2005 flyttade från Gävle till Sigtuna och vi lovade Zaccarias att vi skulle hitta en gymnastikklubb åt honom , för nu drömde om att ta medaljer.

När han var 8år och vi flyttade till Sigtuna kom med i Brommagymnasterna. Dom hade 3 timmars pass och vi fick köra honom till träningen från Sigtuna till Blackeberg 4 gånger i veckan. Han levde för gymnastiken, att leka eller leka med kompisar efter skolan va inte intressant, utan det va kompisarna på gymnastiken och träningen som lockade. Han hade 2 ryska tränare som både han och vi älskade, som förälder blev man till en början lite chockad när dom tex på uppvärmingen fick springa på led i till tränarens takt fasta klappar, höll dom inte takten eller om dom busade så blev det bänken direkt. När Zaccarias tränat några månader kom tränaren till oss och sa att Zaccarias inte kommer kunna träna AG längre för att han kommer bli för lång, så om han vill fortsätta med gymnastik fick han köra trupp istället.

Zaccarias hatar truppgymnastik men fortsatte ändå, och  han längtade efter att få träna AG igen. Vi hittade  en ny klubb där han fick träna AG, Sollentunagymnast

erna. Vid 10 års ålder tränade Zaccarias ca 18-22h / vecka. Jag minns att vi tyckte det va väldigt mycket, men vi fick till svar att om han vill satsa på detta så måste man träna. Uppkörningar eller blåsor i händerna va coolt det betydde att man tränat hårt i ringar, räck eller barr. Ramlade man ner från ett redskap eller gör sig illa så, vill man alltid försöka få upp barnen snabbt i redsakpet för att göra övningen igen så dom inte blev rädd för övningen eller redskapet för att sedan få vila från träningen. Det tycker jag fortfarande är helt rätt! Men så här i efterhand har jag fått reda på av Zaccarias att han stukade fötterna flera gånger i månaden, men han bet ihop och sa inget till mig eller tränarna för han ville inte vila, han ville träna han ville ju bli bäst!

Sommaren 2008: Jag minns det som igår när Zaccarias ringer hem från ett träningsläger och gråter förtvivlat det gör ont och han kommer missa uppvisningen, kunde jag inte övertala tränarna om att han skulle kunna vara med ändå… Det var näst sista dagen på gymnastiklägret dom hade tränat för uppvisningen Zaccarias tränade på voltövningar på airtracken, när han skulle landa kom han snett och flög förbi alla skyddsmattor och landade på cementgolvet och krossade armbågen. Det va slutet på hans Gymnastikkarriär…
I maj 2012 blev Zaccarias friskförklarad i armen efter operation och  lång rehabilitering. Han är bara 15år, men att satsa på gymnastiken igen är han för gammal för…

Tidigare inlägg: http://www.icecrown.se/2013/01/26/15-aring-med-trasig-kropp-krossade-drommar/

Min Gastric Bypass story del 2

Del1 http://www.icecrown.se/2012/09/15/min-gastric-bypass-story/

Det är ju inte bara smärtan i magen som är jobbig. En annan biverkning från operationen är att man kan få b12 å folsyrebrist. Detta visste man om när jag operera mig, så jag fick tillskott från dag ett som jag kommer få äta hela livet. Problemet för mig är att min kropp tar inte upp B12 alls så mina värden är extremt låga vilket innebär att jag jämt är bortdomnad i delar av kroppen. Ni vet när man sitter tex med benen i kors så somnar dom å det sticker i dom, precis så är det jämt för mig. Prova att gå när dina ben har somnat, det är som om dom är gjorda av bly. Mina ben, kinder, tunga å läppar är i princip jämt bortdomnade. Sedan kan domningarna överraska och dyka upp på andra ställen lite då och då, den senaste tiden har vänster sida av bakhuvudet  börja domna bort vilket är galet obehagligt. Jag tar B-vitamin sprutor för detta å det e bra förstunden å domningarna försvinner men så fort jag slutar med sprutorna kommer domningarna tillbaka igen.

När jag skriver detta så funderar jag på hur jag orkat i alla dessa år hur har jag stått ut, well jag är ganska envis och jag vägrar låta min kropp bestämma över mig. Läkarna vill sjukskriva mig men jag vägrar. Varför? Jo för om jag blir sjukskriven skulle jag bara bli sämre, tycka synd om mig själv gräva ner mig i en grop och sakta tyna bort och det har jag varken tid eller ork med. Så istället för att vara sjukskriven jobbar jag heltid och har ett fantastiskt jobb som jag älskar att gå till varje dag, dom vet att jag är dålig. Men under 2012 har jag blivit mycket sämre. Men det är bara bita ihop och försöka fortsätta göra det man tycker är roligt = jobba med digital media.

Nu är det helg, på helgerna försöker jag äta mindre smärtstillande och sova så mycket som möjligt, så jag fixar nästa vecka. En vanlig vardag kommer jag hem från jobbet vid 1730 då är jag helt slut i kroppen och magen värker, ofta kan jag inte ens gå upp för trappen till sovrummet så jag får krypa upp om jag inte får hjälp, jag vilar tills det är mat går och lägger mig runt 1930 när vi ätit klart, kollar lite på tv-serier och somnar, mer fixar jag inte.

Tvätta, städa, laga mat, ta hand om hundarna och katte,, fixa i trädgården, läsa läxor med sonen, umgås med min man, gå till gymet, träffa vänner, sånna saker som tillhör en frisk människas vardag efter jobbet kan jag inte göra längre, FATTA jag orkar inte ens sitta vid datorn och spela spel längre. För 2-3 år sedan va jag väldigt aktiv och hade massor med olika evenemang på kvällarna träffade folk och minglade, men det kan jag bara glömma som det är nu, jag har blivit sämre. Jag längtar efter att bli frisk…

Min Gastric Bypass story

Jag hade inte tänkt att berätta för alla om min Gastric Bypass story, men idag blev jag så arg och ledsen på sjukvården så jag känner att jag måste göra min röst hörd! Problemet är att vi som gjort denna Operation och som har fått svåra komplikationer får kämpa livet ur oss för att få behandling och nästan ingen av dessa svåra livslånga komplikationer varnas det om. Jag vill att folk ska veta vad som kan hända när man gör en Gastric Bypass, jag vill att dom som vill göra denna operation tänker en extra gång innan dom opererar sig. En operation som skulle ge mig ett underbart aktivt liv gav mig istället ett helvete, this is my gastric bypass story…

2007 vägde jag ca150kg efter mycket om och men beslutade jag mig för att göra en gastric bypass detta va min sista utväg för att gå ner i vikt och må bra.Jag drömde om att kunna handla kläder i ”vanliga” butiker, träna, gå långa promenader med våra hundar och leva ett aktivt liv. Jag hade verkligen testat allt för att gå ner i vikt utan resultat i 10år. Jag tränade 3ggr/v och åt rätt, jag hade väldigt bra kondis men jag gick inte ner i vikt…!

Minns att jag 2005 körde maraton spinning (ca 4h) på gymmet i Gävle och då vägde jag ca130kg och klarade det galant.

I oktober 2007 tog jag ett av det de bästa och viktigaste beslutet i mitt liv, att jag skulle göra en Gastric Bypass i december samma år. Idag fem år senare inser jag att det va nog det sämsta beslutet jag någonsin gjort i mitt liv.

Jag har visserligen tappat över 50kg, men jag lever med kronisk smärta i magen, jag äter massor smärtstillande piller, jag kan inte träna och i det stora hela kan jag inte leva ett normalt aktivt liv som jag drömde om innan jag gjorde min Gastric Bypass.

När jag vaknade upp dagen efter min GBPoperation hade jag en enorm smärta på min vänstra sida ganska högt upp nära revbenen. Denna smärta lever jag med än idag. Då sa dom att det kan göra lite ont efter en operation, men att det snart blir bättre. Det har  snart gått 5 år sen jag gjorde min Gastic Bypass Operation på Sophiahemmet och mina läkare vet ännu inte vad det är för fel på mig ev att det kan vara nervsmärtor säger min Smärtläkare på Danderyd, men dom är inte säkra för mina symptom tyder inte riktigt på det.

Denna smärta påverkar mitt liv väldigt negativt dels har jag inte kunnat träna ordentligt på fem år så min kondis är nog som vilken 100åring som helst. Smärtan är vissa dagar helt olidlig, ibland har jag så ont att jag inte kan röra mig och mina värktabletter hjälper inte. En vanlig dag brukar jag ligga på 6-7 i smärta på skalan 1-10 när jag kommer hem efter jobbet är det högre. För att lindra smärtan äter jag 4-6 ketogantabletter/dag, 6-8 tradolantabletter/ dag + att jag äter 200 lyrica och 120 ariclaim / dag för dom TROR att det kan vara nervsmärtor.

Ibland har jag så extremt ont när jag kommer hem från jobbet att jag inte kan gå själv från bilen in till huset (ca40meter), utan jag blir tvungen att ringa min man eller son så dom kan komma och hjälpa mig in.

Pga denna smärta har jag fått åka ambulans till Danderyds Sjukhus fyra gånger och tre av dom gångerna har dom opererat mig akut. Jag har även blivit opererad ytterligare fyra gånger, men då har det varit planerade operationer, för doktorn har då trott sig veta att dom kan finna felet som osakar smärtan.En gång fann dom  läckage på tarmarna en annan gång fixade dom till en trång passage på en tarm som går till magen som dom trodde kunde orsaka smärtan. Men inga av dessa operationer har gjort så min smärta har försvunnit eller minskat.

Jag har nog genomgått alla olika slags röntgenmetoder som finns både en och två gånger. Hösten 2009 trodde dom att dom hittat felet, då trodde dom att jag fått en kronisksjukdom på tarmen. Någon månad senare var vi tillbaka på noll, det va ingen kronisksjukdom, min smärta är kvar och jag och mina doktorer är lika ovetande som vanligt.

Den 9/8-2012 blev jag tvungen att åka till Danderyds Sjukhus igen pga av mina magsmärtor. Jag fick massor med smärtstillande morfin/ketogan och jag  lyckades avstyra en akut operation, de gånger jag åkt in akut tidigare så har dom trott att det är tarmvred och pang bom ligger man på uppvaket och har gjort en operation helt i onödan, för läkarna hittade inget tarmvred eller va det nu va dom letade efter när dom cutta upp mig.
Jag blev inlagd för observation och fick träffa min smärtläkare på morgonronden den 10/8-12. Jag fick för första gången två ketogantabletter av honom för att lindra smärtan. Dom lindrade inte bara smärtan den försvann nästan helt!

Den 10/8-2012 kommer jag minnas för alltid med glädje och även tänka på när smärtan e som värst, det va nämligen den första dagen sen december 2007 som jag va helt smärtfri! Det kanske va den enda dagen i mitt liv som jag fick känna så. Det låter hemskt men nu vet jag iaf att det går att bli smärtfri om än bara för en liten stund, det har jag inte trott fram tills idag. Nu 15/9 -2012 är allt som vanligt igen…


Del 2 http://www.icecrown.se/2012/09/16/min-gastric-bypass-story-del-2/