Archive for november, 2012

Vad jag ville ha sagt i SVT debatt 1/11

Onsdag den 31/10 blev jag inbjuden att delta i torsdagens (den 1/11)  SVT Debatt där jag skulle vara med och debattera om spelberoende. SVT skickade ner mig till Göteborg med flyg på torsdagskvällen och jag fick en taxi som körde mig direkt till studion, där blev jag sminkad och fick info om vad jag skulle få för frågor och coachad i hur jag skulle svara på frågorna, bla korta svar så jag inte skulle bli avbruten osv…

Jag och Per Strömbäck som är talesperson för dataspelsbranschen var inbjudna för att tala om fördelarna med spel vad man kan lära sig osv och på motsatta sidan fanns Psykologen och beroendeterapeuten Owe Sandberg som vill att spelberoende ska erkännas som en diagnos och fd world of warcraft spelmissbrukaren  Zebastian Lauberg.

Under programmet så trodde jag att jag skulle explodera av ilska för jag tyckte ”motståndarna” tänkte helt fel+ att jag kände att jag inte fick sagt de jag hade att säga i ämnet. Här kommer mina tankar om spel och vad man som förälder och familj kan göra för att minska konflikterna i hemmet som kan bli på grund av spel.

Jag är inte bara en gamer jag är mamma oxå…

Jag tror att min erfarenhet av att själv ha spelat extremt mycket samt att jag har en tonåring och man här hemma som spelar gör att jag kan tydligt se vad man kan få ut och lära sig av spel.

I vår familj var det jag och min man som spelade vi började med spel tidigt pong är det första dataspel jag minns att jag spelade. Det var en kurs i spelutveckling på Stockholms Universitet som gjorde att jag började spela World of Warcraft 2005 det tog inte lång tid innan jag blev fast under 2006-2009 spelade jag 4-5/dag. När jag raidade med min guild satt min son och hans vänner satt och tittade på. Han fick tidigt spelkonsoler som  tex Nintendo, GBA & Playstation, men i 8-9års åldern var det MMORPG spel som lockade i vårt fall WoW eftersom det var det spelet jag spelade. Ibörjan fick han spela väldigt begränsat och jag satt med hela tiden om det var något han undrade. Idag är min son Zaccarias 15år, vi har en fantastisk relation som jag är väldigt stolt över, vi har roligt ihop och vi kan tala om allt! Men som de flesta föräldrar och barn bråkar vi oxå.

”Visste du att man i hela världen spenderar sammanlagt mer än en miljard timmar varje dag spelandes tv-/dataspel, det är en ökning med mer än 50% de senaste tre åren. Det genomsnittliga barnet har när dom fyllt 21år lagt ner ca 10.000 timmar på att spela tv-/dataspel. Som jämförelse kommer dem tillbringa lika många timmar i klassrummet under högstadiet och gymnasiet.”
Jane McGonigal i sitt Ted talk – Gaming can make a better world.

Hur kan spelen vara bra för vår familj?

Om man spelar spel tillsammans med andra stärks de sociala banden och förtroende mellan parterna byggs upp. Det innebär att spel faktiskt förbättrar & stärker relationen mellan dig och ditt barn även i det verkliga livet om ni spelar ihop, det visar en studie från Brigham Young university. Så om du spelar med ditt barn kommer er relation att stärkas och ditt barn kommer i sin tur få mer förtroende för dig och du kommer även få en bättre känsla för ditt barns styrkor och svagheter, så ni lättare kan komma överens i framtiden. Bra va!

Det är inte lätt att vara förälder och det har varit många bråk och skrik och ryckta nätsladdarDet som skiljer vår familj från många andra familjer är att i vår familj ser vi inte spel som waste-of-time eller något farligt, utan vi snarare uppmuntrar till spelande. Det innebär dock inte att vi låter sonen spela när och hur mycket som helst, utan vi har tidigt satt upp tydliga regler som måste följas för att han ska få spela. Jag tänkte berätta hur vi har löst det i vårat hem för att slippa bråk och att han fastnar i en så kallad beroende situation.

Först och främst anser jag att kommunikation är A & O i alla relationer så även i barn & förälder-situationen. Man ska inte underskatta vikten av kommunikation, lyssna på ditt barn och försök tillsammans att sätta ord på er tillvaro. Som förälder måste man även sätta kärleksfulla tydliga gränser för vad som gäller. Gränser/regler kan låta hårt, men att tydligt tala om för sitt barn vad som gäller är inte fel, så länge man gör det av kärlek till sitt barn utan avsikt att bestraffa. Sedan det gäller att kunna prioritera vilka regler som ska vara tydliga, när det gäller just spel så tror jag man måste vara extra tydlig.

”Ge ditt barn kärlek, massor med kärlek, och ännu mer kärlek, så kommer allt bli bra.”
Astrid Lindgren

Zaccarias har dyslexi & svårt med läsförståelsen, ändå är han en av de bästa i klassen på engelska både i tal och skrift. Varför?
I de spelen han spelar så sitter han ju inte själv,  utan han kommunicerar varje kväll på engelska med folk från hela världen i både tal och skrift. Han leder raider och instruerar de olika spelarna i vad och hur dom ska göra för att döda de olika bossarna och han försöker även motivera sina medspelare till att försöka igen och igen och igen om det går dåligt. Detta har gjort att han blivit väldigt pedagogisk och har lätt att samarbeta med folk i alla åldrar, vilket är toppen då han ibland rycker in som extratränare i både tennis & gymnastik. Han skriver applications till guilder som han vill komma med i, då han måste lyfta fram sina bästa egenskaper och sälja sig själv, så dom väljer just honom, precis som när man söker jobb och skriver personligt brev och CV. Jag skulle kunna hålla på i all evighet att berätta om fördelarna med spel för dom är oändliga!

Men självklart kan jag se att det finns negativa effekter av spel också tex. ”när en spelare inte kan se skillnad mellan ett spel och verkligheten”. Jag tror att vissa personer har benägenhet till att bli beroende men det är nog mer en slump att det just blir spel, det kan lika gärna blivit droger, träning eller andra saker dom blir beroende av det är alltså inte spelen i sig som jag anser är farliga utan jag tror att det är personens hälsa som är mer avgörande i dessa fall. Oavsett vilket beroende man hamnar i så tycker jag man måste titta på de bakomliggande orsakerna inte själva beroendet i sig utan varför dom hamnade där.

Jag vet, det är inte lätt att vara förälder…

Något som är väldigt jobbigt när det gäller spel är bråken mellan oss föräldrar och våra barn, ofta beror det på att man som vuxen inte riktigt vet var man ska sätta gränserna. Det kan det gälla vilka spel som ens barn ska få spela, men även hur mycket/lite det ska spelas. Ibland när dessa bråk avlöser varandra känner man sig helt hjälplös och ensammast i hela världen! Men även om det känns så just då när det är som jobbigast, så är man inte ensam vi är tusentals föräldrar därute som går igenom exakt samma/liknande saker. För mig och min man har det inte varit en dans på rosor även om det kan låta så, det har varit massor med bråk, gråt och skrik hemma hos oss, vi har ryckt nätsladdar mitt i natten, gömt datorer, använt Blizzards Parental Control (jättebra, kolla in!), satt nytt lösenord på datorn varje morgon osv osv.

Men det behöver inte bli konflikter, så för att slippa det så har vi bla gjort så här:
(Dela gärna med dig av hur du/ni har löst det i er familj)

1. När jag var osäker på om min 10-åring skulle få spela CS & CoD bara för alla andra i klassen gjorde det så provspelade jag själv för att se va det var för slags spel, tyckte jag att mitt barn kunde klara av att spel dessa ”pang pang spel” nej! Men hur skulle jag argumentera för att slippa bråka? well det finns ju faktiskt åldersgränser på spel så jag följde dom punkt slut. jag är vuxen jag bestämmer! När han var 12år fick han börja spela dom spelen.

2. Skolan och läxor går alltid först!! Sköts läxorna ordentligt det utan tjat så blir belöningen speltid.

3. För att Slippa bråket, tjatet och väntan för att han skulle bara…när vi skulle äta så började jag med att förvarna ca 40 min innan maten. Detta gjorde att han lärde sig att planera sin speltid, så han inte hamnade mitt i en instans eller bossfight när maten är klar. Detta gillas också av dom han spelar med eftersom dom ofta behöver vara alla i teamet för att klara vissa utmaningar

4. Det är viktigt att röra på sig! I vårt fall har det varit enkelt då han tränar både gymnastik- & tennis för träning ger extra speltid.

5. Men han pratar ju inte med mig! Var där ditt barn är, Jag får tex reda på miljoner mer saker om min sons liv via fbchatten eller skype när jag snackar med honom där än att snacka vid middagsbordet…


I slut ändan tror jag ändå att det handlar om kommunikation mellan barn och föräldrar.
Och att man som vuxen måste sätta rimliga gränser när det gäller spelandet precis som sova-tider och vara-ute-på-stan-med-kompisar-tider.

Det är givetvis enklare att som förälder ta till sig och acceptera något som funnits tillgängligt sedan barndomen, än något som intruduceras senare i livet som tex datorer, internet & tv-/dataspel.  Många föräldrar födda på 70-talet och tidigare, har under sin uppväxt fått tillgång till datorer. Dom ser på datorer som ett verktyg, internet som ett uppslagsverk och dom där  tv-/dataspelen som en lek och waste-of-time. Medan den yngre generationen som vuxit upp med datorer, internet och tv-/dataspel i större och större mån låter dessa ta en stor plats i deras sociala liv, för dem blir det så mycket mer än bara ett verktyg eller  waste-of-time för dom är det deras sociala liv.

Det är därför jag anser att det är så oerhört viktigt att man som vuxen/förälder försöker hänga med i den digitala världen. Precis på samma sätt som man intresserar sig och engagerar sig i sitt barns andra fritidsintressen som tex. fotboll eller sång. Att spela tv-/dataspel med måtta är varken farligt eller waste-of-time, att spela tv-/dataspel är ett socialt & lärorik fritidsintresse.

 

Mer poster bla om Tips för att få ut de positiva effekterna av att spela spel är på G